Musikskolan - The Spinners

Ok, vilken 90-tals tryckardänga tog sina toner från denna låt?

Ok, kalla mig blödig - men f**king hell

Ok, Nicki Minaj är kanske sådär... men dom här två tjejerna, och kanske framförallt den ena, älskar henne. Och det blir lite amerikansk bitvis, men jag blev i alla fall varm i hjärtat av detta

Börja med denna:



Sen den här:



Och till sist den här:



Och tack till Nanna som visade mig

Musikskolan - Billy Cobham

Jag är lite skrämd över det faktum att kidsen som växer upp i dag inte kommer ha en aning om vad skivomslag och konvolut är för något. På min tid så var ju det ett av de bästa sätten att upptäcka ny musik.

Så, i linje med det så tänkte jag lite sporadiskt damma av lite gamla klassiker, så får ni helt enkelt tala om för mig vem som har samplat det, eller gjort något av det överhuvudtaget.

Först ut: Heather med Billy Cobham

Bra jävla gjort ändå

att jämföras med robyn själv

Tisdagspepp! All you need is love!

Ok peoples! Det är tisdag - ni vet vad som gäller. Se till att göra någon annan glad i dag. Det smittar, jag lovar!

I'm your pusher! No hate - just educate

Alla som har lärt sig något om Nike x Undercover GIRA efter detta räcker upp en hand

På lördag är det äntligen dags för den nya Gyakusou linjen att släppas. Kollektionen har precis landat i butiken. Och jag kan, utan att försöka låta som om jag försöker sälja på er något, säga att den ser sjukt fin ut. Om du är löpare, och gillar design - det här är din kollektion. Om du bara gillar design men inte springer så mycket? Det här är ändå din kollektion.

För att fira releasen så har vi och Nike Sportswear bjudit in kvartersnykomlingarna Beijing8 att svarva ihop lite dumplings och dricka. Så, kom förbi Åsögatan 124 klockan 11.00 på lördag.

Osäker på vem fan Jun Takahashi är? Och vad Nike x Undercover GIRA står för? Well, let me tell you. I början av 90-talet så träffades två glada japaner på college i Tokyo. De kallade sig för Nigo och Jonio

Jonio var ju den lite tuffare av dem som redan kände lite coolt folk som till exempel Hiroshi Fujiwara. Och eftersom många tyckte att Hiroshi och Nigo var så lika, så fick Nigo heta just Nigo som betyder "number 2" på japanska. Ni fattar va? Alltså, Nigo är inte född till Nigo - men eftersom han är större än rockstjärnor nu så går det knappt att få fram hans riktiga namn Tomoaki Nagao längre.

Anyways... Nigo och Jonio fick jobb på en tidning som hette Popeye & Olive, först som modeskribenter (typ som Café Daniel eller Elin von Sydow och Ebba Kling... fundera på det lite), och Nigo fick även lite stylistjobb. Men inspirerade av sitt jobb, och påhejade av Hiroshi Fujiwara så öppnade de sin egen butik 1993. Den hette Nowhere. Och som vilken butik av självaktning som helst så började de sin bana med att åka till USA för att köpa varor i väskor och ta med sig hem för att sälja i butiken.

Tokyo är ju en ganska stor stad, så det där fick bra fart och grabbarna fick damma över till staterna 2 gånger i månaden. Men de märkte ganska snart att genomförsäljningen började svajja, och att det började bli lite jobbigt att flyga fram och tillbaka hela tiden. Så dom testade att göra lite tishor. Och det gick ganska bra. Så Nigo sa till Jonio att "det här var fan ganska roligt, och jag är fan ganska less på att ha typ en zilliard eurobonuspoäng som aldrig går att använda till något". "Jag håller med dig Nigo" sa Jonio. "Jag tycker att du ska satsa lite på det här med t-shirts och sånt. Jag tror att det kan bli en stor grej för dig".

"Själv ska jag nog sikta lite mer på fashiondelen" sa Jonio.

Allt detta sa de ju givetvis på japanska, så det är relativt fritt översatt.

Så - Nigo drog igång A Bathing Ape. Han har gett flera förklaringar på vad fan han menar med det namnet, men det vanligaste är att det anspelar på "bathing in lukewarm water" vilket betyder typ - alla bara gör som alla andra, och var något av en pik till det likriktade mode som Tokyo bjöd på då.

Jonio då? Jo, självklart finns det en poäng med detta ändlösa rantande om japaner. Jonio är ju Jun Takahashi. Och ja, han drog i gång Undercover.

Och varför skulle då detta vara intressant för Sneakersnstuff? Ni spelar ju bara hiphop och har Mecka jeans och skitstora t-shirts? Nej, då har du inte varit förbi på ett tag. Pharell och Kanye West dödade ju hela den där prylen, så även om vi fortfarande spelar hiphop, och oftast samma hiphop som vi spelade för 15-30 år sen, så kan jag tipsa om att vi har svarvat ihop ett sjukt fint klädsortiment.

Men, vi är inte ännu så kaxiga så att vi har plockat in Undercover. Men det löste sig ändå för ett drygt år sen. Det visade sig nämligen att den killen som har mest fria händer på Nike Sportswear - Fraser Cooke - bor i Tokyo sedan en massa år tillbaka. Och han hänger ju med Hiroshi och grabbarna. Och gillar Jun Takahashi, och de har velat göra ett bra samarbete ihop under en längre tid men aldrig riktigt fått till det helt naturligt.

Men så visade sig det plötsligt att Jun Takahashi blivit löparbiten. Och då menar jag inte som jag, ut och springa 10-15 gånger på sommaren. Nej, han brann för det. Och han och hans Undercover polare (och säkert några andra) startade GIRA. Gyakusou International Running Association. Gyakusou är inte bara sjukt jobbigt att stava till. Det betyder också någonting. Motsols. Så, grabbarna (och tjejerna) i GIRA träffas alltså och springer motsols, alltså åt det hållet man inte ska springa i löparspåret. Martin har lärt mig (via en twitterdisskussion med Petter) att det heter Salmoning i cykelkretsar. Well, i Japan heter det Gyakusou och är skitcoolt.

Soo, trumvirvel nu, för det är nära slutet och då får jag gå och lägga mig.... Fraser Cooke såg till att Jun Takahashi fick göra en löparkollektion deluxe. Och för er som har sett de tidigare kollektionerna så är det just vad det är. Det är detaljer överallt, och han har tänkt på det mesta.

Jag kommer att köpa ett bra urval av detta. Om inte annat för att motivera mig att springa 10-15 ggr till innan året är slut.

Sådär, jag hoppas att ni har lärt er något i alla fall. Mycket var säkerligen upprepning, men det är så man lär sig också. Och glöm nu inte för tusan hakar att komma förbi butiken på lördag och käka lite dumplings. Dom är sjukt goda och värda besöket bara dom.

Det bidde ingen tummetott i morgon

Med anledning av morgondagens nu framflyttade hemligheter som involverade en sportsnubbe, ett sportföretag och oss, så tänkte jag dela med mig av en liten saga.

Det var en gång en liten man som gick till skräddaren med en bit tyg.

- Goddag, goddag, mäster skräddare, sade han och bockade sig.
- Goddag, goddag, sade skräddaren där han satt på bordet och sydde med benen i kors.
- Kan jag få en liten rock sydd av det här lilla tyget?, frågade den lille mannen.
- Det går bra, sade skräddaren.
- När blir den färdig?
- På lördag.
- Det var bra, mäster skräddare. Tack så mycket, mäster skräddare. Adjö, adjö, mäster skräddare.

Och så gick den lille mannen. När det blev lördag, så gick den lille mannen till skräddaren igen.

- Goddag, goddag, mäster skräddare, är min rock färdig?
- Ack nej.
- Är den inte färdig? Varför det då?
- Ack jo, det bidde ingen rock.
- Jaså, bidde det ingen rock? Vad bidde det då?
- Det bidde ett par byxor.
- Jaså, bidde det ett par byxor? När blir de färdiga?
- På lördag
- Det var bra, mäster skräddare. Tack så mycket, mäster skräddare. Adjö, adjö, mäster skräddare.

Och så gick den lille mannen. När det blev lördag, så gick den lille mannen till skräddaren igen.

- Goddag, goddag, mäster skräddare, är mina byxor färdiga?

- Ack nej.
- Är de inte färdiga? Varför då?
- Ack jo, det bidde inga byxor.- Jaså, bidde det inga byxor? Vad bidde det då?
- Det bidde en väst.
- Jaså, bidde det en väst. När blir den färdig?
- På lördag.
- Det var bra, mäster skräddare. Tack så mycket, mäster skräddare. Adjö, adjö, mäster skräddare.

Och så gick den lille mannen.När det blev lördag, så gick den lille mannen till skräddaren igen. 

- Goddag, goddag, mäster skräddare, är min väst färdig?
- Ack nej.
- Är den inte färdig? Varför då?
- Ack jo, det bidde ingen väst.
- Jaså, bidde det ingen väst? Vad bidde det då?
- Det bidde ett par vantar.- Jaså, bidde det ett par vantar? När blir de färdiga?- På lördag.
- Det var bra, mäster skräddare. Tack så mycket, mäster skräddare. Adjö, adjö, mäster skräddare.

Och så gick den lille mannen.När det blev lördag, så gick den lille mannen till skräddaren igen.

- Goddag, goddag, mäster skräddare, är mina vantar färdiga?
- Ack nej. 

- Är de inte färdiga? Varför då?
- Ack jo, det bidde inga vantar.
- Bidde det inga vantar? Vad bidde det då?
- Det bidde en tummetott.
- Jaså, bidde det en tummetott? När blir den färdig?
- På lördag.
- Det var bra, mäster skräddare. Tack så mycket, mäster skräddare. Adjö, adjö, mäster skräddare.

Och så gick den lille mannen.När det blev lördag, så gick den lille mannen till skräddaren igen.

- Goddag, goddag, mäster skräddare, är min tummetott färdig?
- Ack nej. 

- Är den inte färdig? Varför då?
- Ack jo, det bidde ingen tummetott.
- Bidde det ingen tummetott? Vad bidde det då?
- Det bidde ingenting.
- Jaså, bidde det ingenting? Det var bra, mäster skräddare. Tack så mycket, mäster skräddare. Adjö, adjö, mäster skräddare.

 

Och så gick den lille mannen och kom aldrig mer igen.

Steve Jobs verkade vara en rolig typ

Det är klart att jag inte kände karln. Men han gjorde ett bra jobb på Apple måste man ju ändå säga. Och om man ens visste hälften av vad han har gjort så måste man ändå lyfta på hatten.

edit. nu när jag har sett hela intervjun så verkar det som att han citerar någon annan. Så jag får leta upp något annat roligt som Jobs har kommit på själv

Just ja, jag var ju i London förra veckan

Det har jag glömt att berätta. Nike jobbar ju med Jun Takahachi som för ett år sen lanserades Nike X Undercover löparlinjen. Tanken från Fraser Cookes sida var att få in Jun Takahachi hos Nike på något sätt. Och eftersom Jun nyligen blivit "born-again" runner så ville han göra en löparkollektion åt Nike.
Fördelen med att låta någon utifrån göra en helt egen kollektion är att den inte kommer att se likadan ut som resten av Nike's löparprylar.

Den 16:e oktober så släpps den nya kollektionen för Fall 2011 (som ser sjukt bra ut) och Nike ville att vi skulle komma över till London för att kolla lite på den, och på Spring 2012 (som också ser sjukt bra ut).

Och det är ju roligt att åka till London. Tack för en bra resa Hinken. Jag hade roligt. Skönt att bröderna Vildsvin (danskjävlarna) inte kom. De är så stökiga.

Packar ner det jag behöver i nya SNS Luxe bag - Check!

För att det var det som gällde

För ett par år sen så gillade jag att gå till Selfridges för att handla. Nu kändes det som att jag var ett par år för gammal. Det var alldeles för mycket dunkadunka och starka färger där.. Tur för mig att jag kan hitta nästan samma saker + lite mer i källaren på Liberty

Lunchpaus. Tempurafisken inne i dessa rullar vann den tävlingen

Det tyckte Henke också. Han gillar tempura. Ganska ogöteborgskt av honom tycker jag.

Peter gillade dom också. Men jag tror att han gillade ölen lite mer.

Jag gillar macarons jävligt mycket. Vill ni göra mig glad - hooka på färska macarons. Sjukt gott

Från lunchen på Yauatcha var steget inte långt till det här stället. Det hade Johan gillat tror jag.

Vi gick mest förbi där av en slump. För vi hade fått i uppdrag att köpa Adidas x Footpatrol skor till Johan och Charlie. Dom hade också en Charlotte Hornets keps som jag ville köpa till Charlie, men Peter sa nej. I övrigt så såg Footpatrol precis så bra ut som man kan förvänta sig när en av världens största sportkedjor (Hej JD Sports och Pentland) köper upp en lite hipp butik och startar om den.

Sen gick vi på bio

Skoja bara. Sen gick vi och levererade senap.

Skoja bara. Sen gick vi och sydde upp kostymer.

Skoja bara igen (sista gången, jag lovar). Sen gick vi och hängde med Jeff Staples polare på en bar.

Har du leg?

Du är snygg, du får komma in

 Sen gick vi till hotellet för att vila lite. Vi hade ju gått upp klockan 5 på morgonen för att åka till London, så självklart så fick jag rummet två våningar ovanför dom här herrarna.

Och självklart så hade jag en tavla i taket.

Sen gick vi till Imami eller Imani eller Armani eller något liknande. Det var också asisatiskt. Nästa gång hoppas jag att vi får åka till Tokyo för att hänga med Jun lite. Anyways - det som utmärkte det här stället var att man fick beställa själv. Man fick allt projjat på sin tallrik - beställde. Kollade att kocken gjorde rätt, och fick in det på bordet. Och det var bra mat också. Väldigt gott. 

Och dom hade macarons. Jag gillar ju macarons. Det är gott.

Jag gillar också Mojitos. Här ser ni en Mojito med bär i. Den var stor. Och god.

Ett par, tre mojitos senare så var det dags för frukost. Det är viktigt med frukt.

Och efter den asiatiska uppladdningen (plus en Pizza med Dr Wernhult och en trevlig skåning från Löplabbet) så fick vi leta upp 1948. För er som inte vet, så är det Nike's hemliga butik där man visar upp sina grejer på ett coolare sätt än på Niketown. Jajaja, de har några andra saker också. Något italiensktillverkat måste man ju ha om man är en skitcool hemlig butik i London.

Snygg är den i alla fall. Btw - Jordan 5 är tydligen bra för rugby. Och Air Force 1. Och Sweet Lew (ett vulcat monster en bra bit ner i coolhetsstegen) är tydligen en riktigt bra löparsko, för den kan man köpa på Nike's nya löparbutik vid Covent Garden.

De hade ett fint bibliotek med böcker. Självklart var jag och Peter med i böckerna.

Så här ser det ut utanför den fina hemliga butiken. Löplabbetkillen tyckte man kunde stänga butiken för att spara kostnader lite. Jag menade på att det säkert finns andra kostnader att dra ner på om man letar lite.

Men jag fattar hans poäng lite.

Det var ju inte så att det rusade förbi människor på den glamorösa gatan utanför.

Sen ville Henke ta tunnelbanan till flyget. Men där fick han tji. Det var ingen underground. Det var självklart overground.

Vä på flygplatserna så fick bara generaler boarda. Vi vanliga dödliga fick vänta eftersom vårat flyg var försenat. Vilket var tur för mig, för då hann jag glömma mitt pass och mitt boardingkort i säkerhetskontrollen.

Planet hade de parkerat ett par kilometer från gaten. Men de hade byggt en skitlång tunnel från gaten till planet, så det var lugnt. Här är vi halvvägs in.

Som sagt, det var en rolig resa tycker jag. Det är alltid roligt att resa. Ser fram emot nästa resa snart (hej alla mina leverantörer, vart ska vi åka?)